De flesta recensenter kände matthet och leda efter denna tredje film om Jönssonligan.
Eva af Geijerstam, DN: "Det är mer fars än de tidigare filmernas komedi, med flera så kallade klipp-hängare (-).
Farsmotorn surrar jämnare än Vanhedens rostiga Cheva, och Mikael Ekman håller fastare i styret än i Jönssonligan och DynamitHarry häromsistens. (-)
Farthållningen är god, om än inte hisnande. (-)
(-) Jönssonligan får guldfeber är i sin art nästan lyckad."
Jurgen Schildt, AB: "Det finns två säger två roligheter i det nya Jönssonnojset. Dels scenerna där ligaledamöterna, fritt efter Harold Lloyd, dinglar som fladdermöss i Stadshustornets tvenne klockvisare. Dels och framför allt ölälskaren Björn Gustafsons hjältemodiga envig i akt och mening att deflorera en plastförseglad 6-pack Pripps Blå. Plasten vinner, men Gustafson går in som suverän tvåa. Detta är nämligen ett pantomimiskt revynummer av klass.
I övrigt föreligger här inte mycket att joddla över. Del III är mera larvig än komisk, mera förströdd än målmedveten, mera andfådd än inspirerad."
Sven E Olsson, Arbetet: "Jönssonligan, för tredje och förhoppningsvis sista gången.
Ty nu har Rolf Börjlind (manus) och Mikael Ekman (regi, mer eller mindre) växlat ner komiken i dessa holmgångar mellan brottets drulleputtar och brottets förvaltare till bara småmynt och satiren till några tomma slängar mot Växjö-olja, domänverk och PK-bank.
Så öppna dörrar kan inte ens Sickan Jönsson missa, även om Gösta Ekman stundom gör sitt bästa. Han besegras dock klart som poängknipare av Björn Gustafson, vars Harry har en oskuld som bara överträffas av hans fumlighet.
Inte är det deras fel att denna snuttiga ringdans kring ett riksavgörande data-chip blivit seg, förutsägbar och upprepande."
Jan Aghed, SDS: "Den första filmen i Jönssonserien levde högt på regissören Jonas Cornells yrkeskunnande och känsla för en medryckande klipprytm. Då manuskriptets inspiration tröt gick det alltid att falla tillbaka på Gösta Ekmans komiska vanvett och dess förmåga att komma till sin rätt i otyglade små solonummer.
Det var huvudsakligen denna färdighet som räddade den andra filmen, ty någon professionell regitalang fanns nu inte längre inom synhåll utan bara den manliga primadonnans bror Mikael.
Hur oförmögen Mikael Ekman är att skapa situationskomik och en rytm som bär över intrigens milsvida svackor framgår med dyster påtaglighet av Jönssonligan får guldfeber (-).
Handlingens idéer förflyttar sig trögare än en utmattad snigel och den dräller av stendöda farsmoment, upprepningar och bilder. Redan Rolf Börjlinds manus är ett underverk av humoristiskt armod. Först när det är dags för en akrobatisk signal på Stadshustornets urtavla blir det en smula liv och fart över filmen.
Alltihop förvärras av den kapitalt felaktiga uträkningen att lägga sordin på Gösta Ekman och i stället skjuta Björn Gustafson i förgrunden som den tafatte grobianen i sällskapet."
En del av inspelningen ägde rum i Köpenhamn, där Stephan Linnér träffade teamet (KvP 4.7.1984): "Eftersom Sverige numera saknar riktiga studioområden för sådana här inspelningar har man för en vecka dragit sig ner till medproducenten Nordisk Film i Köpenhamn.
- Dessutom har de mycket skickliga hantverkare, säger Hans Lönnerheden från svenska Nordisk Tonefilm. På tre veckor byggde man upp två stora modeller av urtavlan med vidhängande tegelvägg och balkonger samt det maskinrum som brukar pingla fram Örjanssången varje dag. (-)
Under lunchpausen talar skådespelarna lyriskt om filmstudioområdet. Sådana finns inte längre i Stockholm där Filmstaden i Råsunda bara är något legendariskt.
- Det här är som en återkomst till sin ungdoms lekplatser, säger Gösta."
Detta var den tredje filmen om Jönssonligan (efter Varning för Jönssonligan, 1981, och Jönssonligan & DynamitHarry, 1982) och den andra i regi av Mikael Ekman.
Manuskript: scenario, flera versioner (även fotografens ex med skisser m m).
Program och reklamtryck på svenska.
Affischer: 1 motiv, 1 stolp.
Stillbilder: sv/v, färg, dia och bakombilder.
Kopia av censurkort.
Kopia av Musikförteckning från STIM.
Recensioner 20.10.1984:
AB/Jurgen Schildt, Arbetet/Sven E Olsson, DN/Eva af Geijerstam, Expr/Mats Olsson, GP/Tore Nyström, GHT/Marie Oskarsson, GT/Gunnar Rehlin, KvP/Björn Fremer, SDS/Jan Aghed, SvD/Kaj Schueler