Arne Norlin, AB: "Det kan inte ha varit lätt att göra en ny Pelle Svanslös-film. Förra filmen var nämligen alldeles utmärkt ¿ och har sålts till mer än tjugo länder.
Men hör och häpna: Den nya filmen är faktiskt lika bra. Och det beror framför allt på att Gissberg & co inte gjort en kopia på den förra filmen, utan satsat på något nytt: spänning och äventyr!
Mycket snällt kan sägas om Gösta Knutssons tio böcker om Pelle Svanslös, men spännande är de inte. Därför har manusförfattaren Leif Krantz tillåtit sig att fabulera mycket fritt med böckerna som grund. (¿)
¿ Rolig ¿ och spännande, tyckte de fyra barn i olika åldrar som såg Pelle Svanslös i Amerikatt med mig.
Ja, i sina bästa stunder påminner Pelle Svanslös i Amerikatt faktiskt om Buster Keatons och Helan & Halvans gamla slapstick-farser, med Pelle som vinnaren och Måns som den ständige förloraren som oupphörligt sticker, klämmer eller skadar sin långa praktfulla svans.
Det ligger nära till hands att jämföra Pelle Svanslös med Disneys tecknade julfilm Taran och den magiska kitteln.
Den matchen vinner Pelle lätt. Pelle Svanslös i Amerikatt har nämligen allt som Taran ... saknar: värme, skönhet, mångfasetterade huvudpersoner och en härlig fantasi som man varken blir skrämd eller gråtmild av."
Jannike Åhlund, DN: "Pelle Svanslös i Amerikatt är full av infallsrika uppslag och omsorgsfullt tecknade miljöer. De rent expressionistiska bilderna av Pelles första möte med storstadsdjungeln och hans känsla av att bokstavligen krympa vid skyskrapornas fot är ovanligt suggestiva. Men ibland önskar man sig lite mer karaktär i figurerna: Pelle och Maja är faktiskt bleksiktiga kopior av Lady och Lufsen. Den ende som verkligen fyller upp sin gestalt är Ernst-Hugo Järegård med sina kongeniala väsningar och elaka skratt som han lägger i Måns' mun. Den gemene och intrigerande Måns är avgjort den intressantaste figuren ¿ även om publikens sympati lika avgjort ligger hos Pelle, och det är väl som det ska vara både i och utanför Amerikatt."
S E O, Arbetet: "Gösta Knutssons folkkäre katt går igen. På bio. (-)
Den här gången består filmens längsta del av den drömresa som Pelle företar till USA. Tyvärr söker filmmakarna få in de flesta av våra standardbilder om landet västerut, och det blir stundom lite ansträngt flåsigt av jagandet mellan skyskrapor, gangstermiljö, Niagara, wild west.
Det blir för mycket situationskomik av mer primitiv kaliber och alldeles för lite av karaktär ¿ både i figurerna och den rätt trista bakgrundsteckningen. Trots att Järegårds röst slingrar sig kring Måns på ett lika knottrigt som nöjsamt sätt vill inte ens han få riktigt fängslande konturer.
Men när Måns får leda en illasinnad picknick ut i tassemarkerna kring Skogstibble får filmen och handlingen äntligen skjuts. Där hålls gestalter och story samman. Där blir filmen värd ett antal strömmingar."
Göran Ribe, Chaplin: "Rent besynnerligt är det långa drömavsnittet, som gett filmen dess titel. Om man har med en så lång drömsekvens i en film, måste den kunna stå på egna ben dramatiskt. Den måste vara motiverad både som dröm och som berättelse. (-) [Avsnittet] saknar all struktur. Det dramatiska sammanhanget är minimalt. Det är en lång räcka hopklippta, andfådda actionscener. (-)
Saken blir inte bättre av att det markeras så dåligt att det rör sig om just en dröm. Många barn begriper inte sammanhanget förrän Pelle vaknar, och då blir hela detta avsnitt av filmen fullkomligt förvirrande med sina absurda överdrifter och inkonsekvenser, sina oförmedlade scenskiften och sina många nya upplagor av Pelles vänner och ovänner hemifrån. De enstaka roliga slapstickscenerna är en svag kompensation.
Filmens meningsfulla del är den tredje, skogsutflykten. Här finns en dramatisk struktur, en handling, en regissörshand, en uppbyggnad mot en fungerande klimax. (-)
Det är synd att inte Pelle Svanslös i Amerikatt bara består av det sista partiet. Helheten är i alldeles för hög grad en produkt av ett manus som ger intryck av att ha massakrerats i ett gatlopp av kompromisser."
Pelle Svanslös i Amerikatt i regi av Stig Lasseby (1925-97) och Jan Gissberg (f 1948) bygger mycket fritt på barnboken Pelle Svanslös i Amerika, utgiven 1941, av Gösta Knutsson (1908¿73).
I en FLT-artikel av Hans Brattberg (publicerad i Länstidningen, Södertälje, 2.1.1986) berättas att Erna Knutsson, änka efter Gösta Knutsson, blivit missbelåten med filmen:
"Pelle Svanslös härjningar på filmduken, senast i Pelle Svanslös i Amerikatt, har gjort Erna Knutsson, verklighetens Maja Gräddnos, betänksam. Hon känner inte alls igen sin vän.
¿ Nu handlar det bara om pengar. Pelle görs till biohjälte i Disney-stil med en massa action och våld, långt ifrån Göstas underfundiga humor. (¿)
Erna Knutsson skulle velat haft ett ord med i laget. Men det handlar om s k merchandising och ett kontrakt som skrevs medan hennes man, Gösta Knutsson (1908¿73) ännu levde.
¿ Jag har inte sålt Pelles själ. Men jag vill förhindra att den tuffare 'Film-Pelle' gör att 'Bok-Pelle' kommer i skymundan. När man runtom i Sverige och andra länder gör teater och musical av Pelle vill jag, att man ska ligga så nära originalet som möjligt, säger Erna.
Leif Krantz, som gjort manus till filmerna, tycker att böckernas Pelle är för präktig och viljelös för att passa som hjälte i vår tid.
Men böckerna om Pelle fortsätter att säljas, trots att Pelle aldrig varit någon hjälte utan bara en tam katt utan svans."
Manuskript: scenario, flera versioner; dialoglista, flera versioner (även på engelska).
Program och reklamtryck på engelska.
Affischer: 2 motiv, 1 stolp.
Stillbilder: sv/v, färg och dia.
Kopia av censurkort.
Kopia av Musikförteckning från STIM.
Artiklar. Intervju. Premiärartiklar. Notiser. Recension på engelska/Variety. Pressmaterial. SFI-material
Recensioner 15.12.1985:
AB/Arne Norlin, Arbetet/S E O (14.12.1985), Chaplin/Göran Ribe (nr 202/1986), DN/Jannike Åhlund, Expr/Jan Gradvall, GP/Anders Hansson, GT/Lasse Råde, SDS/Eva Redvall, SvD/Elisabeth Sörenson