Victoria (1979)

Pressreaktion Svensk filmografi
De flesta storstadskritiker ansåg filmen vara ett konstnärligt fiasko, även om några nyanserade sitt omdöme till ett intressant misslyckande.
Jan Söderqvist, Chaplin: ¿Någon filmisk motsvarighet till den norske nobelpristagarens hetsigt pulserande, ställvis till hallucinatorisk skärpa uppskruvade prosa ¿ som kunde gjutit liv i den ohöljt sentimentala historien ¿ förmår inte Widerberg uppbåda. Hans version av Hamsuns högpotenta naturromantik är ett förvirrat och avslaget friluftsfilmande utan skönjbara regianvisningar.
Kameran står uppställd på fjordsluttningen, och likt grävlingarna i [TV-programmet] Mitt i naturen vandrar aktörerna makligt in och ut ur bild, allt under det att enstaka själfullheter utstöts på dubbad engelska. Ingen klipprumsvirtuos i världen kan rädda dessa scener. Frånvaron av bildmässiga idéer är alltför påtaglig, bristerna i manus och personregi alltför uppenbara för att i efterhand kunna maskeras.
En enda sekvens skvallrar om att en durkdriven bildberättare haft ett finger med i spelet. Det är Victorias förlovningsmiddag, till vilken Johannes är inviterad (-). Den redan bekända men aldrig fullbordade passionen måste undertryckas, men hotar ideligen att bryta fram. Agerandet besjälas av något besläktat med temperament i de till synes oförklarliga lynnesutbrotten. Förstulna ögonkast utväxlas och lågande blickar utslungas, fångade av en plötsligt uppvaknad fotograf. Kameran börjar åka, regin ter sig för ett ögonblick medveten och inspirerad.
Här blir också den inte helt oväsentliga klasskonflikten handfast närvarande i stället för bara omtalad och vagt antydd. Den skildras dessutom, kors i taket, med en anstrykning av humor, en egenskap som annars sannerligen inte hör till de mer framträdande i Victoria.¿
Jurgen Schildt, AB: ¿Om en kärlekshistoria som Victoria hör hemma någonstans i Widerbergs produktion, vilket jag inte är säker på, så gäller det Elvira Madigan- och i någon mån Joe Hill-linjen. Frånsett fotografen Jörgen Persson ägde emellertid Elvira Madigan vad Victoria i allt väsentligt saknar: ett mål, en bärig grundtanke, en sentimental konsekvens.
I stället är den nioåriga filmen full av dramatiska krystvärkar och skruvade replikskiften, liksom av de psykologiska håligheter som saxen ombesörjt. Vartill kommer att trögheten och händelselösheten är av den arten att de vid jämförelse får en nattvard att framstå som en rugbymatch.
Det är sällsamt för att komma från Widerberg. Men det är sant.¿
Hanserik Hjertén, DN: ¿Själv verkar Widerberg ovanligt fantasifattig denna gång. Hans filmiska påhittighet sviker honom, kärleken lunkar på och de svidande stråkarna ur Verdis ¿La Traviata¿ räddar ingenting.
Varför då Victoria? Vad lockade Widerberg till detta norska äventyr? Förmodligen samma möjlighet att placera kärleken i ett socialt spänningsfält som han demonstrerade i Elvira Madigan.
Men oddsen var bättre då. Widerberg kunde hela tiden röra sig i ett samhällsmedvetet landskap, där klasskrankorna tvingade de älskande ut i en för kärleken lika omöjlig isolering.
Här tävlar han med Hamsuns tragiska höga visa. Där finns en tidspräglad värld som han plattar till. Där finns en existentiell ton som han inte kan fånga.
Inte underligt då att hans Hamsunöversättning blir tråkig. Eller boring, för att tala Victoria-norska!¿
Carl-Eric Nordberg, Vi: ¿I filmen (-) uppför sig tyvärr alla aktörer ¿ som för övrigt talar oklanderlig engelska ¿ som om de trodde sig spela med i en elegant salongspjäs. Victoria själv blir mest en bitterljuv flickbokshjältinna under sitt snurrande parasoll. Av den romantiske älskaren Johannes har blivit en konversant och bleksiktig träbock. Och av diktarens hänryckta naturmystik och sensuella Nordlandssomrar får vi bara uppleva några snarfagra vykort med norska fjordar i dimma. Det blir inte bättre när Verdis trånsjuka operamusik snyftar över snöiga småstadsgator.
Ja, det är faktiskt bara under några korta ögonblick och i några enstaka närbildsscener som Bo Widerberg visar sig som den filmdiktare han är: vår främste bilddramatiker och kameralyriker efter Bergman!
Men med den här välstädade melodramen vinner han sannerligen ingen Victoria!¿
Elisabeth Sörenson, SvD: ¿Att det skallrar kontaktlöst om replikerna i en film av Bo Widerberg, som normalt aldrig ger sig förrän en replik låter absolut äkta, belyser obarmhärtigt det hjälplösa i att tillhöra ett mycket litet språkområde. Det får en nästan tragisk dimension när det hårt drabbar en för sitt eget språk så lyhörd person som Widerberg ¿ att han sedan i personliga angrepp grovt vårdslösar med sina språkligheter är en sak som inte har med hans konstnärliga utövning att göra.
Som helhet är Victoria ett intressant misslyckande som rör vid det oåtkomliga och ogripbara som skiljer konst från okonst. Här finns landskapets skönhet och drabbande spänningar och här förnimmer man omsorgen i frammanandet av en epok. Och Michaela Jolins Victoria har i sin utstrålning en varm doftighet som för tankarna till Auguste Renoirs måleri.
När det gäller att uttrycka komplicerade känslor når hon naturligtvis inte ¿ända fram¿ ¿ jag har aldrig förstått Widerbergs faiblesse för amatörer. Men för all del: inte heller den västtyske yrkesskådespelaren Stephan Schwartz hittar de rätta uttrycken och tillgriper i sin vilsenhet ett stirrande som aldrig har med själen att göra.
¿Min första opera¿, sade Widerberg i en intervju inför Cannesvisningen 1979. Musiken är också hämtad ur Verdis ¿La Traviata¿. Det ges korta ögonblick när man tänker ¿aha, det är så¿ ¿ en tanke man snart överger. Hur man än försöker: Victoria saknar det egentligen enda viktiga, nämligen pusten av liv. En parentes i Bo Widerbergs samlade produktion.¿

Kommentar Svensk filmografi

Bo Widerbergs manus till filmen bygger på romanen "Victoria" (1898) av den norske författaren Knut Hamsun (1859-1952).
Filmen, som spelades in under sommaren 1977 med början 1977-07-05, hade sin urpremiär i Västtyskland 1979-09-14.
Projektet har en lång historia. År 1967, i efterdyningarna till framgången med Elvira Madigan (1967), haglade anbuden över Pia Degermark, som spelade titelrollen i Elvira Madigan, och Widerberg. Nu var det för första gången tal om att Widerberg skulle filmatisera Hamsuns "Victoria":
"- Det bästa uppslaget kommer från Max von Sydows agent [Paul Kohner] i USA. Pia har blivit erbjuden huvudrollen och jag har tillfrågats om jag vill realisera en film, byggd på den norske nobelpristagaren Knut Hamsuns roman "Victoria", säger Bo Widerberg. (-)
Filmen är tänkt att spelas in i Norge någon gång under nästa år." (Expr 1967-08-26)
I Expr 1967-12-28 meddelas att Widerberg reser till Hollywoood för att fortsätta förhandlingar med filmbolaget Paramount. "Det tidigare diskuterade projektet - Knut Hamsuns "Victoria" - är dock inte aktuellt längre - efter Elvira Madigan. De två filmerna skulle likna varandra för mycket, anges det."
Åtta år senare blir det på nytt tal om Victoria-projektet. Bo Widerberg bekräftar för Expressen (1975-05-03) att Pia Degermark och Thommy Berggren spelar huvudrollerna i Victoria: "Vi räknar med att börja [inspelningen] efter midsommar." Filmen är, framgår det, tänkt att finansieras av Pia Degermarks man, tysken Pier Caminecci och norska filmbolaget Teamfilm, som hoppas få 1,25 Mkr från det norska kulturdepartementet. Kulturdepartementet nekar dock att ge stöd till filmen med hänvisning till att den inte är tillräckligt norsk. (AB 1975-05-24). Man kräver åtminstone norska skådepelare i huvudrollerna.
Efter fortsatta förhandlingar nya förvecklingar: "Sedan kulturdepartementet sagt nej till de svenska skådespelarna startade filmbolaget [Teamfilm] i Oslo en jättelik talangjakt. Den största i norsk films historia. En ung flicka och en ung pojke skulle få huvudrollen i Victoria." (AB 1975-10-09) Teamfilm: "Vi måste rätta oss efter departementets krav. Widerberg har också skrivit ett helt nytt manus, som vi tycker är mycket bättre. Dessutom har han fått en miljon från Svenska Filminstitutet. Att vi skulle ha norska skådespelare var faktiskt Widerbergs eget kompromissförslag. (-)
Så nu har Widerberg bara att sätta igång den sedan i somras försenade inspelningen. Utan Pia och Thommy." (AB 1975-10-20)
Därav blir intet.
1977 förekommer första gången uppgifter om en tysk medproducent, Corona Film, som svarar för merparten av finansieringen, samtidigt som danska uppgifter säger att titelrollen som godsägardottern ska spelas av den franska aktrisen Isabelle Adjani. Bo Widerberg förklarade dock att han blivit trött av att leta efter Isabelle. I stället lanserade han sitt nya fynd, Michaela Jolin, en 18-årig gymnasist som haft en statistroll i hans Mannen på taket (1976).
Amatörer valdes även för att spela föräldrarna till Johannes, filmens manliga huvudperson, den pensionerade mjölnaren Erik Eriksson i rollen som fadern och Amelie von Essen, godsägare på Öster-Malma egendom i Södermanland, som modern.
I samband med inspelningsstarten 1977-07-05 förklarade Widerberg varför han velat filma ¿Victoria¿:
¿¿ Jo, det är en historia om starka känslor, så starka som känslor var på den tiden, och det intresserar mej. En mycket rak, mycket enkel och mycket vacker kärlekshistoria
Det är alltså inte så att jag inom ramen för handlingen i Hamsuns roman vill kommentera vår tid på något sätt. Utan jag vill hålla mej så fullständigt som möjligt inom den hundra år gamla handlingsramen. Det tycker jag är meningsfullt nog, därför att jag har haft en intensiv upplevelse av denna Hamsunroman, och den vill jag gestalta på film utan sneglingar på något nutida samhälle. (-)
¿ För övrigt har jag gått fram med en vägskrapa över Hamsuns bok ¿ han blir ju lite överexalterad ibland. Är jag modern så är det väl snarast på den punkten, att jag har rensat upp en hel del i romanen för att kunna överflytta den till film.
¿ Victoria blir en ¿målad¿ film, säger Widerberg. Däri kan den kanske komma att likna Elvira Madigan, för det var också en ¿målad¿ film. Alla mina andra filmer, senast Mannen på taket, har varit ¿fotograferade¿.¿ (SDS 1977-07-06)
Våren 1978 inbjöds Victoria att tävla vid filmfestivalen i Cannes i maj, men efter en tid insåg Widerberg att han inte skulle hinna få filmen färdig och tackade nej: ¿Jag vill helt enkelt inte slarva ifrån mej slutarbetet för att kunna tävla i Cannes.
Nu blir det i stället premiär på Victoria i höst, precis som planerat från början.¿ (AB 1978-04-19)
Den fullständiga kommentaren finns att läsa i bokversionen. Här fick den inte plats.

Därav blir intet.
1977 förekommer första gången uppgifter om en tysk medproducent, Corona Film, som svarar för merparten av finansieringen, samtidigt som danska uppgifter säger att titelrollen som godsägardottern ska spelas av den franska aktrisen Isabelle Adjani. Bo Widerberg förklarade dock att han blivit trött av att leta efter Isabelle. I stället lanserade han sitt nya fynd, Michaela Jolin, en 18-årig gymnasist som haft en statistroll i hans Mannen på taket (1976).
Amatörer valdes även för att spela föräldrarna till Johannes, filmens manliga huvudperson, den pensionerade mjölnaren Erik Eriksson i rollen som fadern och Amelie von Essen, godsägare på Öster-Malma egendom i Södermanland, som modern.
I samband med inspelningsstarten 1977-07-05 förklarade Widerberg varför han velat filma ¿Victoria¿:
¿¿ Jo, det är en historia om starka känslor, så starka som känslor var på den tiden, och det intresserar mej. En mycket rak, mycket enkel och mycket vacker kärlekshistoria
Det är alltså inte så att jag inom ramen för handlingen i Hamsuns roman vill kommentera vår tid på något sätt. Utan jag vill hålla mej så fullständigt som möjligt inom den hundra år gamla handlingsramen. Det tycker jag är meningsfullt nog, därför att jag har haft en intensiv upplevelse av denna Hamsunroman, och den vill jag gestalta på film utan sneglingar på något nutida samhälle. (-)
¿ För övrigt har jag gått fram med en vägskrapa över Hamsuns bok ¿ han blir ju lite överexalterad ibland. Är jag modern så är det väl snarast på den punkten, att jag har rensat upp en hel del i romanen för att kunna överflytta den till film.
¿ Victoria blir en ¿målad¿ film, säger Widerberg. Däri kan den kanske komma att likna Elvira Madigan, för det var också en ¿målad¿ film. Alla mina andra filmer, senast Mannen på taket, har varit ¿fotograferade¿.¿ (SDS 1977-07-06)
Våren 1978 inbjöds Victoria att tävla vid filmfestivalen i Cannes i maj, men efter en tid insåg Widerberg att han inte skulle hinna få filmen färdig och tackade nej: ¿Jag vill helt enkelt inte slarva ifrån mej slutarbetet för att kunna tävla i Cannes.
Nu blir det i stället premiär på Victoria i höst, precis som planerat från början.¿ (AB 1978-04-19)
Den fullständiga kommentaren finns att läsa i bokversionen. Här fick den inte plats.

Källmaterial Svensk filmografi
Visningskopia: SFI
Manuskript: dialoglista.
Program och reklamtryck på svenska.
Affischer: 1 motiv.
Stillbilder: sv/v och färg.
Kopia av censurkort.
Kopia av Musikförteckning från STIM.
PR-material. Artiklar om filmprojektet 1967-87. Intervjuer. Reportage.
Landsortsrecensioner. Utländska recensioner.
Recensioner 1987-10-09:
AB/JurgenSchildt, Arbetet/Maria Rudberg (1987-11-21), Chaplin/Jan Söderqvist (nr 213/1987), DH/Hanserik Hjertén, Expressen/Bernt Eklund, GP/monika Tunbäck-Hanson (1987-11-21), SvD/Elisabeth Sörenson, Vi/Carl-Erik Nordberg (nr 44/1987)