Anna Ångström, SvD (12.2.1995): "Om föregångarna i denna episodfilm om vår samtid (-) ägnat sig åt svartmåleri intill hopplöshetens gräns, låter Lisa Ohlin den unga flickan från Fagerströms 'Vi ses i Krakow' fatta ett avgörande och livsbejakande val. Hon blir påkörd av en lastbil och svävar mellan liv och död med chans att välja mellan sitt gamla liv eller ett nytt. I porten till himlen väntar inte Sankte Per men väl Elisabet Svenssons videoutrustade new age-kvinna, som frestar med olika magar att återfödas genom. Men flickan väljer det gamla livet. Regissören Lisa Ohlin, som förra året uppmärksammades för 'Ingen som du', och manusmedarbetaren Kjell Sundstedt inger visst hopp om att människan inte är predestinerad till blindhet eller uppgiven passivitet."

"Lisa har knutit an till de tidigare fyra avsnitten (-). Det var festivalledningen som bad henne att försöka knyta ihop några av trådarna för att den färdiga filmen år 2000 skulle bli en helhet och inte tio helt olika kortfilmer. (-)
Lisa har listigt använt sig av några av karaktärerna från tidigare filmer. Det är Klas-Gösta Olsson från Anderssons 'Härlig är jorden', Keve Hjelm från Lindbloms 'Betraktelse' och så den unga flickan spelad av Jessica Liedberg från Fagerströms 'Vi ses i Krakow'. Det är hon som är huvudpersonen i 'Happy Days'. Och 'Happy Days' (are here again) är den melodi som mamman Suzanne Reuter desperat försöker sjunga i Krakow-filmen" (Arbetet 11.2.1995).
Om sina avsikter med filmen berättade Lisa Ohlin i DN (2.7.1994): "Folk skall ifrågasätta om de gör vad de verkligen vill, man skall fatta att man inte bara kan gå omkring och klaga på yttre omständigheter. Är man inte nöjd så måste man ta tag i situationen själv. Individen har ett större ansvar än man tror och jag hoppas väl att folk skall lämna biografen och fråga sig själva: 'Om detta är min sista dag på jorden, har jag använt den väl?."