"/- - -/
Visst finns där en del logiska missar och det blir väl utdraget mot slutet, men det är en underhållande barnthriller på en nivå som passar även för de mindre åskådarna. Det enda jag inte förstår mig på är de dammfärgade kläder de stackars barnen måste springa omkring i. Vadan denna eviga förkärlek för snusbrunt efterkrisgmode i svenska filmer.?"
Chi An Gramfors i Aftonbladet
"/- - -/
"Kalle Blomkvist och Rasmus" är kanske i sig inte mycket förargligare än den godmodiga systerspekulationen "Lilla Jönssonligan på styva linan", men den lider definitivt betydligt mer av sin brist på engagemang.
I riktigt bra film, oavsett genre, är den märkbara lidelsen en av de starkaste ingredienserna. Det är den som skall smitta av sig.
Lite större barn föredrar förmodligen något mindre äppelkäckt än detta lite smålarviga blomkvisteri - och de allra minsta får nog svårt att hålla sig vakna."
Johan Croneman i Dagens Nyheter
"/- - -/
Göran Carmbacks andra Astrid Lindgren-filmatisering har tillägget "Rasmus". Tur är det, för femårige William Svedberg är totalt avväpnande med sin direkta charm och filmens stora förtjänst (en ny Eskil Dalenius?). Resterande barn är konstruerade karaktärer, tillyxade för att tillfredsställa Carmbacks uppenbart stora behov av nostalgi."
Mats Bråstedt i Expressen
"/- - -/
Det är klart som korvspad att barnen tycker att det är kul med bovjakt om man frågar dem, därför kommer de givetvis att tycka att filmen är spännande. Men det uppväxande släkte som vill gå på bio förtjänar inte bara att få litet spänning utan också att få möta kvalitet även i den enklaste historia, en kvalitet som grundas på respekt för publiken. Ingen skulle väl komma på tanken att slarva iväg en film för vuxna så lättvindigt som i det här fallet; i alla fall inte lika lättvindigt.
/- - -/"
Bo Ludvigsson i Svenska Dagbladet
"/- - -/
De eviga jakterna, per båt, bil, motorcykel kunde med fördel kortats något, men i övrigt har jag inte mycket att invända mot Carmbacks äventyr. Han är en skicklig barninstruktör, duktig på filmspänning, en säker stämningsskapare.
/- - -/"
Mats Johnson i Göteborgs-Posten
"/- - -/
Ibland blir berättandet lite lamt och dramatiken ligger ofta i Peter Grönvalls musik. Men jag avstår gärna actionscenerna. Det är faktiskt befriande med en barnfilm som inte hela tiden står på med en massa buller och effekter. Det finns ögonblick i "Kalle Blomkvist och Rasmus", där allt är dödstyst och naturen börjar vakna."
Annika Gustafsson i Sydsvenskan
En rutinmässigt gjord, oengagerad filmatisering, var de flesta överens om. Dock framhävde alla den charmige femåringen William Svedberg i rollen som Rasmus, och många fann i honom det allt förlåtande inslaget.
Johan Croneman, DN: "Det finns något mycket ängsligt över Kalle Blomkvist och Rasmus - man tycks hela tiden vilja snegla bakåt och tillför så gott som ingenting nytt. Stiltje råder - det är lagom ambitionslöst, lite slött helt enkelt.
Göran Carmback och Waldemar Bergendahl (producent) har med andra ord satt säkerheten främst och det blir tyvärr både lite livlöst och aningen stumt. (-)
Kalle Blomkvist och Rasmus är kanske i sig inte mycket förargligare än den godmodiga systerspekulationen Lilla Jönssonligan på styva linan, men den lider definitivt betydligt mer av sin brist på engagemang.
I riktigt bra film, oavsett genre, är den märkbara lidelsen en av de starkaste ingredienserna. Det är den som skall smitta av sig.
Lite större barn föredrar förmodligen något mindre äppelkäckt än detta lite smålarviga blomkvisteri - och de allra minsta får nog svårt att hålla sig vakna."
Annika Gustafsson, SDS: "Astrid Lindgrens berättelser tillhör den svenska barnlitteraturens kulturarv. Helst ska de läsas men det är inte fel att komplettera boken med filmen.
I alla fall inte när man kan lansera en så bedårande liten kille som William Svedberg som Rasmus. Hans scener tillsammans med Pierre Lindstedts godhjärtade kidnappare Nicke går direkt in i hjärtat och är filmens bästa. (-)
I den förra filmen ställdes historiens ondska och dramatik mot den sovande, loja småstadens idyll. Nu koncentrerar Carmback sitt manus till själva kidnapparhistorien, där en professor pressas för att sälja en uppfinning, tänkt för det svenska försvaret.
Ibland blir berättandet lite lamt och dramatiken ligger ofta i Peter
Grönvalls musik. Men jag avstår gärna actionscenerna. Det är faktiskt
befriande med en barnfilm som inte hela tiden står på med en massa buller
och effekter. Det finns ögonblick i Kalle Blomkvist och Rasmus, där allt
är dödstyst och naturen börjar vakna."
Bo Ludvigsson, SvD: "För ett år sedan var det premiär på omgörningen av Kalle Blomkvist ¿ mästerdetektiven lever farligt. Ingen skugga över de medverkande barnen skrev jag då och upprepar det nu: barnen är så naturligt charmiga och levande man kan begära i den inramning och den regi de fått. Hantverket lämnar alltså mycket i övrigt att önska - man har inte ens bekvämat sig att hålla reda på huruvida storboven ska hänga med vänster ögonlock eller ej. Det är som om ingen annan än kompositören Peter Grönvall, och barnen, har orkat engagera sig.
Det är klart som korvspad att barnen tycker att det är kul med bovjakt om man frågar dem, därför kommer de givetvis att tycka att filmen är spännande. Men det uppväxande släkte som vill gå på bio förtjänar inte bara att få litet spänning utan också att få möta kvalitet även i den enklaste historia, en kvalitet som grundas på respekt för publiken. Ingen skulle väl komma på tanken att slarva iväg en film för vuxna så lättvindigt som i det här fallet; i alla fall inte lika lättvindigt."
Chi An Gramfors, AB: "Visst finns där en del logiska missar och det blir väl utdraget mot slutet, men det är en underhållande barnthriller på en nivå som passar även för de mindre åskådarna. Det enda jag inte förstår mig på är de dammfärgade kläder de stackars barnen måste springa omkring i. Vadan denna eviga förkärlek för snusbrunt efterkrigsmode i svenska filmer?"
Mats Bråstedt, Expr: "Göran Carmbacks andra Astrid Lindgren-filmatisering har tillägget "Rasmus". Tur är det, för femårige William Svedberg är totalt avväpnande med sin direkta charm och filmens stora förtjänst (en ny Eskil Dalenius?). Resterande barn är konstruerade karaktärer, tillyxade för att tillfredsställa Carmbacks uppenbart stora behov av nostalgi."
Mats Johnson, GP: "De eviga jakterna, per båt, bil, motorcykel kunde med fördel kortats något, men i övrigt har jag inte mycket att invända mot Carmbacks äventyr. Han är en skicklig barninstruktör, duktig på filmspänning, en säker stämningsskapare."
Göran Carmback (f 1950) hade medverkat som ljudtekniker i ett fyrtiotal filmer innan han regidebuterade 1988 med två halvtimmeslånga Astrid Lindgren-berättelser, Allra käraste syster och Inga rövare finns i skogen. Efter SFs jubileumsfilm 1939 (1989/27), hans hittills största regiuppdrag, följde Kalle Blomkvist - mästerdetektiven lever farligt (1996/32). Han har dessutom regisserat ett stort antal avsnitt av TV-serien Tre kronor.
Den nya filmen om Kalle Blomkvist gjordes lite tuffare än den förra, med större betoning på actionscener, och Carmback, som nu även svarade för manus, förklarade att han, även om han moderniserat språket, tydligare markerat att den nya filmen utspelas i brytningen mellan 50- och 60-talet (GP 17.6.1997).
Kalle Blomkvist och Rasmus gjordes med i stort samma team som den nämnda Kalle Blomkvist-filmen från 1996. Ny var i sammanhanget Rasmus-figuren, som spelades av William Svedberg (f 1972) och allmänt framhölls som ett fynd. SF hittade honom på daghemmet Täppan på Östgötagatan på Söder i Stockholm under förberedelserna till en planerad TV-serie om livet på ett dagis. Framför allt fäste man sig vid hans säkerhet, hans öppna sätt och hans uthållighet (SDS 17.6.1997).
Tidigare filmer om Rasmus var Rolf Husbergs Mästerdetektiven och Rasmus (1953/22), Luffaren och Rasmus (1955/30), båda i regi av Rolf Husberg, Stig Olins Rasmus, Pontus och Toker (1956/35), samtliga med Eskil Dalenius i titelrollen, samt Olle Hellboms Rasmus på luffen (1981/24) med Erik Lindgren som Rasmus.
Kalle Blomkvist och Rasmus var budgeterad till 9,5 Mkr.
Visningskopia: SFI.
Program och reklamtryck.
Affischer: 2 motiv, 1 stolp.
Stillbilder: sv/v och färg.
Kopia av censurkort.
Kopia av Musikförteckning från STIM.
PR-material. Artiklar. Reportage. Notiser.
Recensioner 24.12.1997:
AB/Chi An Gramfors (26.12.1997), DN/Johan Croneman, Expr/Mats Bråstedt (25.12.1997), GP/Mats Johnson, SDS/Annika Gustafsson, SvD/Bo Ludvigsson
LÅr