Ögat (1998)

Media (1 st)

Originaltitel	Ögat
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Richard Hobert
Producent	Göran Lindström
Manus	Richard Hobert
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Cimbria Film AB
Utmärkelser	Pris Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1998-10-02

Medverkande

Lena Endre
Ingrid

Samuel Fröler
Fredrik

Camilla Lundén
Catti

Göran Stangertz
Mikael

Sven Wollter
kriminalkommissarien

Thomas Roos
prästen

Visa fler

Handling

Malmö. Nutid. Barnmorskan Ingrid har träffat sitt livs kärlek i Fredrik Wall, nybliven direktör för den svenska grenen av multinationella Introspector, vars främsta innovation är en...

Visa hela handlingen

Press

Filmen fick ett övervägande positivt mottagande, men flera kritiker hade problem med handlingens trovärdighet och logiska brister. Carl-Johan Malmberg, SvD: "Berättarmässigt liksom...

Visa all press

Malmö. Nutid. Barnmorskan Ingrid har träffat sitt livs kärlek i Fredrik Wall, nybliven direktör för den svenska grenen av multinationella Introspector, vars främsta innovation är en fjärrstyrd och kameraförsedd robot som reparerar avloppsledningar.

Med anledning av Ingrids födelsedag anordnar Fredrik en middagsbjudning i sin lyxiga representationsvilla med påkostade fyrverkerier. Senare, i ett avskilt rum, visar Fredrik videoband av Introspector-robotens arbete för Ingrids vän Mikael. Plötsligt skiftar han över till ett band som visar Ingrid och Mikael i ett till synes hemligt och intimt möte i en park. Osäker om Fredriks intentioner lämnar Mikael festen med sin sambo Catti.

Ingrid börjar städa upp efter tillställningen, men Fredrik insisterar på att själv få göra arbetet och skickar henne i säng. Morgonen efteråt vaknar Ingrid för att se honom rivstarta bilen och köra iväg.

Något senare, på båten mellan Malmö och Köpenhamn, förbereder Fredrik, fortfarande smokingklädd, sitt självmord inför förskräckta vittnen, och efter ett ett teaterbesök möts Ingrid av två kriminalkommissarier som meddelar att Fredrik försvunnit. Någon kropp har inte påträffats, så därför beger sig Ingrid ut på ett kustbevakningsfartyg som medverkar i sökandet. Först på morgonen ger hon upp.

Tyngd av sorg avvisar Ingrid alla försök till tröst från Catti och Mikael och kräver att få vara i fred i Fredriks villa med minnena. Mikael dröjer sig dock kvar och förstör bandet med det smygfilmade mötet.

Strax därefter får han emellertid med posten ett nytt videoband, som innehåller filmsekvenser av såväl mötet som hans förstörande av bandet. Övertygad om att Fredrik lever går han till polisen som dock vägrar tro på hans uppgifter.

Några dagar senare anordnar Ingrid en minneshögtid för Fredrik i Malmö hamn. Från ett hustak videofilmar Fredrik sorgeyttringarna och ser förbluffad sin mor spotta efter den krans som Ingrid lagt ut i vattnet.

Kort tid därefter mördar Fredrik sin mor och arrangerar det så att det ska se ut som en drunkningsolycka. När Ingrid åker dit efter dödsbudet får hon antydningar om att Fredrik och modern haft ett incestuöst förhållande.

Fredrik har förskansat sig i sin villas källarrum, varifrån han bevakar Ingrid genom ett system av dolda kameror och utsätter hennes kärlek till honom för en serie prov. Bland annat hyr han en arbetslös skådespelare som upprepade gånger förgäves försöker förföra henne. Slutligen tvingar han genom utpressning Mikael, som spårat upp honom, att agera förförare, men även dennes inviter avvisar hon.

Lycklig bestämmer sig Fredrik för att Ingrid nu slutgiltigt bevisat sin sanna och eviga kärlek till honom. Han träder därför fram och berättar allt för sin älskade. Chockad och äcklad över vad han gjort flyr Ingrid till Mikaels sommarställe. Men Fredrik är Ingrid på spåren och överraskar henne någon dag senare.

Ingrid spelar med i Fredriks fantasier och lockar honom att i hemlighet åka iväg på en semesterhelg till Köpenhamn iklädd den smoking han bar vid försvinnandet. På båten knuffar hon ned honom i vattnet så att han dras in i propellern. Morgonen efteråt hittas hans sargade kropp.

När Mikael och Catti förstått vad som hänt övertalar de Ingrid att ange sig själv till polisen, som emellertid inte tror på hennes bekännelse.

En tid senare ser Mikael och Catti hur Ingrid går ombord på en buss tillhörande en biståndsorganisation med verksamhet i utlandet. (MTr)

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick ett övervägande positivt mottagande, men flera kritiker hade problem med handlingens trovärdighet och logiska brister.

Carl-Johan Malmberg, SvD: "Berättarmässigt liksom filmspråkligt finns här en imponerande uppfinningsrikedom. Ständigt lurar filmen åskådaren att tro på en utveckling som inte blir av. Det är lekfullt, det är oväntat, det är skrämmande. Erfaren filmare som Richard Hobert är, ger han ändå intrycket av att ha upptäckt filmmediet för första gången - en känsla man kunde önska att varje seriös regissör förmedlade. (-) Richard Hoberts vilja att ladda sin film med 'för mycket', mängder av sidoteman och berättarmässiga knep, tillhör det sympatiska hos honom. För hans film har hela tiden sitt känslomässiga centrum; till sist är det karaktärerna som griper tag i oss. (-)

Filmen är lika otrolig på det yttre planet, som trovärdig på det inre. (-) Richard Hobert lyckas under första halvan av filmen med konststycket att låta oss ta del av två diametralt motsatta verklighetsperspektiv samtidigt: oskuldsfullhetens och demonins. (-)

Men till sist är Ögat ändå Lena Endres film. (-) Och [här] får hon tillfälle att spela ut stora delar av sitt register: uppsluppenheten, lustan, ångesten, sorgen, vreden. Men det märkliga hos Lena Endre, och något Richard Hobert tar väl vara på, är också hennes icke-expressivitet, hennes förmåga att vara neutral och alldaglig i ena ögonblicket - och så plötsligt i nästa överväldiga med livsglädje, öppna avgrunder av smärta. (-)

Till filmen har Björn Hallman komponerat en väl fungerande musik, ibland skräckinjagande, ibland fylld med vemodig Lars-Erik Larsson-nostalgi. (-)

Med Ögat lyfter Richard Hobert både sin egen filmkonst och den för närvarande så föga inspirerande svenska spelfilmen till en högre nivå."

Michael Tapper, Filmhäftet: "[Ögat] är något så ovanligt som en lyckad svensk thriller trots - eller snarare på grund av - sina logiska luckor. Frågor kring detaljer, exempelvis varför Ingrid aldrig går ned i källaren där Fredrik gömmer sig (-), kommer givetvis att ställas av glödande anhängare till kriminalskildringar i litteratur och på film.

Men sådana invändningar blir tämligen irrelevanta i Hoberts allegoriska landskap. Snarare understödjer de (-) filmens glidning in i det hallucinatoriska tillstånd som Ingrid upplever efter sin älskades försvinnande. Och Hobert är uppenbarligen inte intresserad av att följa genrekonventionerna. Tvärtom visar han tidigt att filmen medvetet fortsätter bortom de sedvanliga genregränserna för att fokusera på karaktärsdramat."

Jan Aghed, SDS: "Ouvertyren med kärleksparets erotiska lekar, Endres födelsedagsfest och de första oroande tecknen på att hennes livs kärlek har en skruv lös - dessa scener är oklanderligt regisserade och spelade och bådar gott för fortsättningen. Men efter Frölers arrangerade försvinnande verkar även logiken ha hoppat överbord från Köpenhamnsbåten, med följd att alla inblandade personer (-) uppför sig som om den freudianska och paranoida thrillerns värld inte kräver ens ett minimum av psykologisk och dramatisk trovärdighet.

Visst, även [Hitchcocks] Vertigo innehåller logiskt gåtfulla eller oförklarliga inslag. Men där är de sömfritt och förtätat integrerade med den romantiska, poetiskt-hallucinatoriska drömatmosfär som genomsyrar bildspråket och [James] Stewarts och Kim Novaks somnambula spel. I Hoberts film urskuldas inte orimligheterna av en sådan dimension, om nu regin och fotot överhuvudtaget varit intresserade av att framkalla den, ty sedan osannolika händelser, förvecklingar och beteenden börjat staplas på varandra ¿ emellanåt absurt tafatta och rent av korkade beteenden som i Stangertz fall - är bildklimatet för platt och resonanslöst för att kunna suggerera några legitimerande övertoner."

Eva af Geijerstam, DN: "Att ta sig an en renodlad psykologisk thriller ställer betydligt högre krav på tättlimmade fogar och funktionalitet än Hoberts tidigare byggen, med all deras stökiga snickarglädje.

Visserligen har ett par av dem (-) haft inbyggda thrillerelement. Ögat är däremot en psykopatthriller av det slag som länge favoriserats i den amerikanska filmen och redan i förtexternas suggestivt olycksbådande åkning genom mörka kloakgångar syns också andra inspirationskällor.

Kieslowskis Den röda filmen, som Ögat visar sig variera och förgrova. Så småningom också Psycho som den ger en form av omvänt uttunnade förtecken. En nypa Polanski.

Inga jämförelser utfaller till Ögats fördel, inte ens om de stannar vid att mäta Richard Hobert med honom själv. (-)

Att Lena Endres sakliga Ingrid tappar koncepterna och blir galen av sorg kan man till nöds begripa. Men att den bussige Mikael låter sig dras in som ett slags amatördetektiv i en thriller som denna är filmens avgörande trovärdighetsproblem.

Sen blir det mesta snart mer fånigt än gastkramande. Temat om den totala kärlekens omöjlighet försvinner i ett melodramatiskt töcken, där vår galnings incestuösa bindning till, och mord på, sin svartklädda moder är den värsta dimspridaren. (-)

Till sist slås man till och med av den hädiska tanken att de sju dödssynderna som bas för Hoberts filmer bara är tidernas listigaste svenska marknadsföringstrick.

Dock skall en sak sägas till Ögats fördel: Björn Hallmans symfoniska skräckmusik är laddat storslagen ¿ och det sammanbindande kitt filmen behövt så mycket mer av."

Kommentar Svensk filmografi

Ögat var den femte i raden av Richard Hoberts (f 1951) filmer om de sju dödssynderna. De tidigare var Glädjekällan (1993/24), Händerna (1994/12), Höst i paradiset (1995/17) och Spring för livet (1997/20).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se