StT (Robin Hood): "Först och främst måste konstateras att Äktenskapsleken är ett elegant arbete. Utsökt fotografering, vackra interiörer, påkostade toaletter. Regissören Hyltén-Cavallius har många bra bildövergångar. Man imponeras i början av den lugna, sobra bildföringen, men småningom irriteras man: man börjar tycka att lugnet och soberheten gå nästan för långt. Man längtar efter ett kraftigt utbrott, puls, tempo, rött blod. Men det blir just ingenting. Jo, det blir repliker. För en gångs skull i svensk film ha replikerna skrivits av en mästare. Kvicka, beska saker slängas till höger och vänster. Felet är bara att Karl-Gerhard lagt dessa uddiga repliker i alla de uppträdandes munnar. Alla bli så spirituella att det hela blir monotont. Naturligtvis skrattar man och småler och njuter, men karakteriseringen av de olika människorna lider. Det vill inte bli riktiga människor, utan mannekänger som gå omkring och säga Karl-Gerhard-kvickheter. Vilket är vackert så. Men filmen som helhet hade vunnit om Karl-Gerhard sparat spiritualiteten åt ett par figurer -- främst sig själv som styckets resonnör -- och låtit de övriga tala ett annat språk.
Ämnet är otvivelaktigt originellt och spirituellt. Raljeri med moderna äktenskaps- och skilsmässoseder, konsttävlingsförhållanden, kommunalpolitik och reklamsjuka."
DN (Jerome): "Någon nydanare och djuplodare som filmförfattare är väl vår svenske Aristofanes inte, han skapar varken gestalter eller formar situationer med samma skicklighet och verv som han delar ut fyndiga, elaka och som oftast roliga snärtar åt olika håll. Här ligger Äktenskapslekens styrka och svaghet. Man njuter av den gnistrande, spirituella dialogen och fröjdas åt aktualiteterna. Personerna i denna komedi äro roliga att lyssna till, åtminstone så länge de få tjänstgöra som författarens språkrör.
När de sedan skola handla och ge uttryck åt sina känslor blir resultatet inte alltid lika lyckligt. Man har svårt att komma den berömda, tydligen även efter författarens mening något alltför berömda skulptrisen Tora Diidiken in på livet."

Med tanke på Karl Gerhards stora produktivitet är det förvånande hur sällan han medverkade i film. Hans pjäs Hennes lilla majestät filmades två gånger (se 1939/18). Äktenskapsleken är hans enda originalmanus. Som skådespelare förekommer han ytterst sparsamt på film. Mellan 1913 och 1958 förekommer han endast fem eller sex gånger på film, och endast under ljudfilmstid har han ordentliga filmroller.
Ragnar Hyltén-Cavallius (från hans memoarbok "Följa sin genius", 1960): "Äktenskapsleken blev raskt färdig, kom tidigt ut och blev relativt väl mottagen. De som tyckte att den spelade i en alltför kylig atmosfär hade nog rätt. Det var t. ex. ej helt lyckligt att vi skämtade så pass obarmhärtigt med svenskt småstadsliv -- det var i ett ogemytligt Grönköping som den av de båda makarna omtävlade skulpturen skulle resas, och där lät vi olika slags intriger med fusk och fula knep korsa varandra. Första halvan av filmen med scenerna från konstnärernas ateljéhem vann mera bifall. Vi hade här hållit oss på en munter och ironisk linje -- bl. a. förekom där en av Karl-Gerhard uppfunnen 'skilsmässolunch', vid vilken de båda parterna hyllade varandra i försåtligt milda, ingalunda gråtmilda, skåltal. Men kylan hade nog spritt sig även till kärleksscenerna. Och så fanns där ett annat fel: vi tänkte för högt om vår svenska publik som ju inte precis är född för ironi."
Jakob Michail Katz (1889-1964) är den skulptör som utfört de bägge tävlingsbidrag som makarna i filmen levererar. Dessutom gick både Zarah Leander och Einar Axelsson i skola hos honom i ett par månader före inspelningen och lärde sig de rätta handgreppen som en skulptör bör kunna.
Katz föddes 27.10.1889 i Vologda i Ryssland, studerade vid konstskolan i Kazan och sedan konstakademin i S:t Petersburg fram till 1916. 1926-1951 var han bosatt i Stockholm. Sedan 1955 var han verksam vid konstakademin i Sofia, Bulgarien, där han blev professor 1963. Han var bl a känd för sina porträttbyster. På Gävlegatan 8 i Stockholm nära Vanadisplan finns hans granitstaty "Arbetaren", rest 1937.

Master: SFI. Manuskript 159 s. Svenskt och danskt program. Annonstips. Affischer: 1) 115 x 255, tre blad, Rohman. Titel svart, stort porträtt av Leander, Karl Gerhard och Swanström nederst. Fyra herrar i jackett. / 2) 70 x 100. Titel vit, stor teckning av Leander i rött. / 3) 70 x 100, Håkansson. Titel gul, fyra små porträttfoton, två tecknade: Leander och Karl Gerhard. Stillbilder: 1 set. Två album med 451 bilder. Kopia av censurkort 53.038. Artiklar. Notiser. Två landsortsrecensioner. Recensioner 26.11.1935: AB / Filmson DN / Jerome NDA / Axon SocD / Moje StT / Robin Hood SvD / Eveo