Ganska spännande, tyckte flera kritiker, medan andra såg klichéerna staplas på varandra i denna "folkhemsvariant av det hollywoodska underhållningsvåldet" (Arbetet).
Mats Bråstedt, Expr: "'Hassel - Förgörarna' är inte så illa pinkat.
Det börjar dock lite skakigt, och då tänker jag inte bara på kameraföringen (-).
Sakta får regissören Mikael Hylin dock ordning på sina ambitioner och lyckas med kraftinsatser från skådespelarna kämpa sig till en arbetsseger.
Framför allt imponeras jag av Berenetts trygga agerande. (-)
'Hassel - Förgörarna' är (-) tillräckligt spännande för att klara sig bra i en genre där konkurrensen - om man undantar 'Dykaren' - är knivskarp."
Bertil Palmqvist, Arbetet: "Metoderna är (-) brutala men de skildras en aning blygare än vad man är van vid från det råa föregångslandet i väster. Men så är ju regissören Mikael Hylin mest erfaren som opera- och musikalregissör.
För det i förhållande till Olov Svedelids förlaga mycket fria manuset svarar Hans Rosenfeldt som stod för fiaskot 'Reine och Mimmi i fjällen'. Något tycks han ha lärt sig sed dess.
Hassel (Lars-Erik Berenett) har blivit skrynkligare än när vi såg honom på TV senast. Men han är samma buttra och godhjärtade tuffing som alltid. (-)
Thomas Hanzons Strand, maffians svenska lokalombud, jobbar hårt med sin ondska. Lite svår att ta på allvar blir han väl, när han försöker vara som mest skräckinjagande.
Mina invändningar till trots; filmen är ganska spännande, när den väl kommer igång.
En stunds underhållning som inte är alltför våldsamt upphetsande."
Mats Johnson, GP: "'Hassel - Förgörarna' [är] en film som, på gott ont, präglas av låg budget och högt inspelningstempo. De förhållandevis knappa resurserna vänder regissören Mikael Hylin ofta till en fördel. Det finns en ruffig realism i filmen och ett par scener känns nästan dokumentära. Då är det sämre bevänt med actioninslagen. (-)
Men Lars-Erik Berenett är sevärd i titelrollen. Han har utvecklat ärrade kvaliteter, inte olika Clint Eastwoods, varför Hassel inte längre är en supersnut utan en gammal, aningen trött polis. Mindre lyckad är Regina Lund som ryska polisen Galina. Så fort hon öppnar munnen och pratar svenska med fånig rysk accent åker trovärdigheten ut genom fönstret. Detta gäller även den efterhand alltmer röriga och osannolika storyn."
Eva af Geijerstam, DN: "Efter de flotta förtexterna och en schvungfull första halvtimme kommer hoppet på skam att filmmakarna skulle ha frigjort sig från all onödig mekanik när de nu genom det större formatet fått chansen att putsa detaljerna. Visserligen dras det extra på gasen i de mentometeraktigt återkommande jaktscenerna och uppvisas viss förmåga till storduksblodighet i skottväxlingarna. Men samtidigt alla dessa svårigheter i att hålla kvar spänningen i intrigens pliktmässiga lockbeten, lika nygamla som den mytiska ryska demonen. (-)
På skådespelarna må ingen klaga.
Mer på att 'Hassel - Förgörarna' blivit en underlig tulipanaros i sin iver att kombinera den stora världens bovar och 'vi kan också!'-action med den lilla svenska världens mer vardagliga radhus- och kafferumstraditioner.
En fullständig revolt mot detta genretyranni hade varit på sin plats (-). Publiken skulle säkert inte blott tåla en därmed befriad realism, utan välkomna den."
Jan-Olov Andersson, AB: "'Dykaren' är mindre proffsigt gjord, men någonstans känns den som ett mer ambitiöst misslyckande än Hassel-filmen.
För jag tror mer på de rätt sorgliga och lite misslyckade polska skurkar som härjar på västkusten, än på Thomas Hanzon & Co, som hotar, misshandlar och mördar totalt skoningslöst. (-)
[Manusförfattaren Hans Rosenfeldt] staplar tv-deckarklichéer på varandra. Medan personporträtten är plattare än någonsin.
Det är knarksmuggling, polismord, mc-gäng, explosioner och massor av skottlossning, men det blir aldrig engagerande eller spännande. Mer våld som cynisk underhållning. (-)
Som en halvdan tv-deckare. Varken mer eller mindre. Och det räcker inte på bio."
Kriminalaren Roland Hassel är huvudpersonen i en rad romaner av Olov Svedelid (f 1932). På detta litterära underlag gjordes 1986, 1989 och 1992 tio TV-filmer: "Anmäld försvunnen", "Beskyddarna" (båda 1986), "Offren", "Slavhandlarna", "Säkra papper", "Terrorns finger" (alla 1989) samt "Botgörarna", "De giriga", "Svarta banken" och "Utpressarna" (alla 1992). I samtliga spelades Hassel av Lars-Erik Berenett (f 1942) liksom i den aktuella långfilmen. Regissören Mikael Hylin (f 1962) långfilmsdebuterade med "Älskar älskar inte" (1995/20). Han har därefter bl a skrivit manus till och producerat "Lilla Jönssonligan och cornflakeskuppen" (1996/33). Hylin har även varit verksam som dokumentärfilmare ("I andarnas grepp" 1989; "Barn som föder barn" 1992) och regissör av TV-såpor, opera och musikaler.
Källmaterial:
Visningskopia.
Program och reklamtryck.
Affischer.
Stillbilder.
Kopia av censurförteckning.
Kopia av Musikförteckning från STIM.
PR-material.
Recensioner 28.1.2000:
AB/Jan-Olov Andersson, Arbetet/Bertil Palmqvist, DN/Eva af Geijerstam, Expr/Mats Bråstedt, GP/Mats Johnson, SDS/Boel Gerell, SvD/Jeanette Gentele