"Gamle reklamfilmaren Parker har övergett sin rappa klippteknik och låter i stället kameran svepa över händelserna i långa, vackra bilder. En scen när Birdy drömmer att han är en fågel och flyger runt i sitt kvarter är fantastisk, och gjord med en ny kamerateknik.
Men mest av allt imponerar skådespelarna; Modine, som inte har så många repliker, med sitt kroppsspråk, och Cage, som blir mer och mer desperat i sina försök att nå Birdy.
Nicholas Cage (bl a "Nu börjar livet", "Cotton Club") har här ett sådant utspel att det blir svårt för Oscar-juryn att förbigå honom nästa vår." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

""Birdy" är en historia om dröm och galenskap som protest mot verkligheten, som sådan både sympatisk och tidstypisk. Mina invändningar är inte våldsamma, men jag tycker nog inte att fågelmotivet blir riktigt övertygande gestaltat.
Parker är trots allt mer hantverkare än en regissör med verkligt poetiska dimensioner. Det blir mer en lyhörd demonstration av ett psykologiskt tillstånd än en skildring som drar in åskådaren i en hisnande fantasivärld.
Parkers flygförmåga är begränsad och tillåter inte vare sig djupdykningar eller höjdprestationer. En skicklig planflykt ger han dock prov på i "Birdy", och det är inte illa för att vara av honom." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Filmen är en växling mellan scener från Als och Birdys uppväxt och scener från sinnessjukhuset, där Al förtvivlat försöker få kontakt med Birdy.
Bäst har Alan Parker lyckats skildra de två männens uppväxt. Han prickar in flera fulländat gripande och humoristiska scener. Den allra bästa är när Birdy, pojken som vill flyga, besöker sin far, mannen som sköter värmepannan i skolans källare.
Men sen tappar historien om Birdy trovärdighet och insikt. Varför skickades en så uppenbart mentalt störd pojke till Vietnam? Och vad hände honom där som förpassade honom till den låsta cellen på sjukhuset?
Vi får inte en förklaring, och när sen filmen har en lite klämkäck avslutning känner man sig lurad på en bra historia." Britta Svensson i Expressen

"Att Alan Parker bytt andra världskriget mot Vietnamkriget har att göra med hans habilitet; valet är ett rationellt övervägande av vilket krig som kan tänkas passa bäst. I den andan väljer han också sina bilder från kriget. Vietnamkriget börjar bli "det inklippta kriget" i litet för många filmer.
Birdy har blivit en stor kassafilm i USA och nu har filmen också belönats med Cannes-juryns stora specialpris. En belöning för skickliga tekniska lösningar kanske? Filmen är bäst när den uppehåller sig i den schabbiga förortsmiljön med fåglar och försök till flygfärder. Där finns en originalitet som inte är pretentiös och nästan en friskht i galenskapen. Scenerna från sjukhuset däremot tycker man sig ha sett många gånger, vilket inte hindrar att de är styvt spelade av Mathew Mondine (Birdy) och Nicolas Cage (Al).
Alan Parkers skicklighet omfattar även skådespelarvalet -- men hans personlighet är lika undflyende här som tidigare." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet